Thank god for the dark music ~

Sitter nu och lyssna på mitt älskade My Chemical Romance <3 Sockret börjar gå ur kroppen så nu sitter jag och skakar av överbliven energi. Är deppig, vill ta egobilder med en kamera som ännu inte är köpt. Vill ha jul, vill ha sommar, vill ha tillbaka sommaren 2010 <'3 ... Vill ha kärlek, vill ha mer pengar, vill ha jullov för alltid <3

Well after all the blood that you still owe. Another dollar's just another blow ~

Rummet är en enda röra igen, men för en gångs skull orkar jag inte plocka upp det. Har äntligen fått vanan att städa rummet varje dag så att det inte är belamrat som fan i slutet av veckan, men just nu har jag inte orken.

You'll never make me leave
I wear this on my sleeve
Give me a reason to believe ~

Jag vill ha tillbaka alla gamla vänner... Allt känns plötsligt så splittrat. _____ verkar ju totalt förändrad och _____ har jag inte pratat med på över ett halvår. Saknar alla, såsom det var... _____ och jag är ju iförsig närmare än någonsin, och _____ och jag tappar aldrig kontakten. Massa nya kompisar från skolan också, men det är de gamla jag deppar över.

If there's a place that I could be
Then I'd be another memory
Can I be the only hope for you?
Because you're the only hope for me ~

Jag vet inte. Känns alltid bra att deppa lite när man inte gjort det på länge (för det är längesedan nu). Problemet är att jag inte vet vad jag deppar över. Jag vill inte växa upp, det är nog det... Samma sak jag fick deppångest över för förra månaden, satt i min säng och lyssnade på Lilla Melodifestivalen 2003. Minnen <3 Hade jag haft ork skulle jag nog sett DoS och återupplevt lite nostalgi just nu, men det känns precis lika skönt med MCR dunkande i öronen <3

And if we can't find where we belong
We'll have to make it on our own
Face all the pain and take it on
Because the only hope for me is you alone

Börjar äntligen kunna tänka på Sessan och Leia utan att känna en tung sten i hjärtat. Känns skönt, men jag har fortfarande en bit kvar. Tacka Häxan som vart den mysiga päls som jag har kunnat luta mig emot <3 och såklart Baby och Tingeling. Nya husdjur ersätter inte gamla, men de hjälper en duktigt vidare.

Fucking Spotifyreklam-helvete som förstör ...

Nu vill jag egentligen bara sova, men ändå inte... Hade det vart sommar nu hade jag nog ringt någon med moppe och bett denne köra ut mig någonstans och ta kort, om jag hade haft en kamera. Fast, den personen hade nog inte svarat i mobilen klockan 03:00 på kvällen (klockan är prick 03:00 nu). Då hade jag nog gått en runda, och fått pappa att tro att jag sover. Fast Baby skulle reagerat då jag öppnat dörren. Fönstret? .. Nej, alldeles för komplicerat och det skulle låtit skitmycket det också. Hm, måste komma på en flyktplan till sommaren, för jag kommer behöva sådana här småpromenader. Just nu är jag för trött och det är över en meter snö ute, annars skulle jag nog försökt ta mig ut.

A ghost of you is all that I have left
It's all that I have left of you to hold
I wake in the night to find there's no one there but me
And nothing left of what we were at all ~

Nej, nu ska jag nog lägga mig snart. Väntar någon kvart till, se ifall Skum kommer till liv och ifall jag slutar skaka av energi snart. Kanske ska spela lite WoW? Nej, jag orkar inte.



Gee is my dark angel ~ <3


Natt, och tack för att ni läste (om ni inte läste; piss off) ~


(Texterna är från;
My Chemical Romance - I Don't Love You
My Chemical Romance - Thank You For The Venom
My Chemical Romance - The Only Hope For Me Is You
My Chemical Romance - The Ghost Of You)

VELKOMMEN HJEM - Svenskauppgift

VELKOMMEN HJEM

En skugga uppenbarade sig mitt på vägen. Det såg nästan ut som en stor fågelskrämma som stod och sakta tog sig fram i vinden. Men nej, det var det inte. Det var en äldre man. En rätt sliten stackare, som såg ut att vara helt fel klädd i det hemska vädret. Han stannade till och lyfte huvudet. Allt han såg var ett suddigt töcken och ett snöigt landskap så långt ögat kunde se. Mannens resa hade varit lång och hård och det kändes som han hade gått i evigheter, ty hans ben var nästan förlamade av köld och det hängde isbitar i hans gråa skägg och buskiga ögonbryn. Åkern framför honom var bara ett vitt täcke utan ände, och stormen som härjade ovanpå marken gjorde det ännu svårare att ta sig fram. Mannen fortsatte gå och gick vidare ut i snövirvlarna. Om man stod bara några meter ifrån honom kunde man knappt se honom, bara som någon mörk fläck, en grå skugga som plundrade igenom stormen vilandes på en stark vandringsstav. Han tog sig långsamt fram, men tog sig ibland tid för att då och då stanna upp och fundera, ibland bara ifall han gick åt rätt håll och ibland ifall han skulle komma hem i tid. Han hörde ett par kråkor igenom snöyret. Då visste han att han var på rätt väg. Kråkorna samlades alltid vid vägskälet, där den ena stigen vätte ut emot havet och den andra in emot byn. Den gamle mannen satte fart igen, och gick nu om möjligt ännu fortare än han tidigare gjorde. Nu var det inte långt kvar!

På den oroligt långa vägen han hade gått hade den gamle mannen hunnit prata med många människor, säga många saker och tänka många tankar. Vissa bra, vissa dåliga. Faktiskt så var de flesta av dem var dåliga. Det finns nämligen så förvånande mycket dåligt att tänka på när man vandrar, mer dåligt än gott faktiskt. Därför måste man ha en motvikt, något positivt att tänka varje gång man går och lägger sig, och något att tänka på så man blir glad när man går upp igen på morgonen. Det hade i alla fall den gamle mannens föräldrar och morföräldrar alltid sagt. Dem hade också berättat vackra historier för honom och sagt åt honom att minnas dem noga. När han än var ledsen eller behövde en sådan motvikt skulle han tänka på alla fina ord i historierna, dem där som sätter sig på hjärnan och ger kroppen ett rus av välbehag. Dem fina orden (de som den gamle mannen fortfarande kom ihåg efter alla dessa år) hade han sedan kunnat plocka ihop som en ramsa, en visa. Ja, han kunde kanske till och med kalla det en sång. En sång som påminde honom om varför han efter alla dessa år fortfarande hade styrkan att göra den långa resan hem igenom både stekande sol och iskalla stormar;

Men så må du nok takle og snuble og vakle
Og kæmpe med længsel i vind og i regn
Og når mørket vil ta deg, eie og ha deg
Kom hit ned bak åsen, du er velkommen hjem

Inte ett ord lämnade mannens läppar dock, sången var bara i tankarna. Ja, det kunde den nog inte göra i alla fall då hans läppar var lika blå som natten och såg helt igenfrusna ut. Men plötsligt flämtade han till. Ett ljus, nej nej, flera ljus! Fönster som vätte ut emot vägen där den gamle mannen stod. Det hade vart tungt, men värt det. Efter nio år, tre månader, en vecka och tre dagar var han äntligen hemma igen. Hemma till att öppna den stora trädörren och ta emot sina barn med glädjetårar i ögonen då de hoppade upp i hans famn.
Han var äntligen hemma igen!

AV EMMA LARSSON – ES10KU

Angående Justin Bieber...

Jag har precis bestämt att jag ska sluta vara en Justin Bieber-hatare. Jag menar, varför hata en person bara för att denna är känd? ... Jag tycker sådant är olidligt löjligt, men som vanligt har jag ryckts med och inte tyckt om honom mest för att 70% av alla andra jag känner gör det och dels för att jag verkligen inte gillar hans röst. Men det är väll fortfarande ingen anledning att hata honom eller hans fans?

Jag vet själv hur det är att bli otroligt ratad för en musik och en artist/band som andra inte gillar. Jag har blivit kallad emo runt 70 000 gånger för att jag lyssnar på My Chemical Romance och Evanescence, och låt mig inte ens gå in på Tokio Hotel!

Det är faktiskt en rätt rolig historia, om jag får lov att dra den; Jag hade aldrig hört Tokio Hotel förut när dem kom ut med sin Scream-skiva, och då började jag lyssna på en av deras gamla låtar (minns dock inte vilken). Jag tyckte den var bra, och lyssnade på en till, och en till. Veckan efter jag börjat digga deras musik insåg jag vilket TH-krig som ledde överallt, och då 99% av alla mina kompisar tyckte dem var askassa höll jag käften om att jag gillade dem. Någon tid när hysterin lugnat sig vågade jag erkänna det, först för mina kompisar (som tog det lugnt… De flesta i alla fall) och sedan för Internet... Jag tror aldrig jag blivit så internetmobbad förut i hela mitt liv. Varför? Jo för att jag lyssnade på Tokio Hotel.

Jag får fan FORTFARANDE klagomål på att jag lyssnar på dem, dels från folk som fortfarande anser at alla som lyssnar på TH är dumma i huvudet och dels från folk som anser att "TH är sååh ute, välj något nytt sweetheart~<3" ... *düin!?* Oo'

Vart vill jag komma med detta? Jo att så fort en artist eller ett band blir extremt populärt så finns det vanligtvis tre stora grupper av människor som tycker och tänker hur fan de vill;
Den första som dyrkar denna artist/band! Kanske är ett gammalt fan, kanske är ett nytt. kanske älskar deras låtar, eller bara artisten/bandet, eller kanske bara gillar en enstaka låt.
Vissa ligger mitt emellan, de älskar inte bandet/artisten men de kan genomleva en låt eller två, och dem beter sig inte som att alla som lyssnar på musiken bär på pesten.
Sedan finns det hatarna! Dessa HATAR bandet/artisten av hela sin själ, och det beror nästan alltid på grund av att detta band eller denna kändis blivit känd så fort och fått så många ”fjortis-fan” under så kort tid. Det är allt, och det är det jag vill komma till. Varför hata en känd person för att denna är känd?

Nu går vi helt tillbaka till Bieber;
Han blev känd över en natt (... typ) för en jävligt irriterande låt, nästa vecka var det enda jag hörde, "JUSTIN ÄGER!" eller "JUSTIN SUGER!". Då alla mina kompisar var på den hatiska sidan kom jag också dit, utan att egentligen tycka eller tänka någonting. Sedan hörde jag faktiskt en låt med grabben... Jag gillade den inte, men den var inte så jävla dålig som jag hade trott. Jag kunde gott genomleva den utan att få spasmer som jag får av Miley Cyrus nya musik t.ex., men det är en annan historia.

Och ja visst, grabben låter som en jävla tjej och när han kommer i målbrottet kommer han inte sjunga något på ett par år och då kommer alla förutom hans närmsta fans att glömma bort honom. Hans låtar är väldigt enformiga och handlar om, tja... Tjejer, kyssar och... Puberteten? Jag vettefan… Han sjunger väldigt repeatat, men det betyder inte att det är dåligt (tänk på Lady Gaga t.ex.), en låt som repeterar mycket och har ett fast beat fastnar faktiskt lättare på hjärnan vilket gör att man gillar den bättre än vad den annars skulle gjort.

( Vet ni vad jag nyss gjorde? Jag gjorde ett argument till varför jag inte gillar Bieber! Tjoho, 20 vuxenpoäng till mig! )

Jag tog mig tid att sitta ned nu och spilla dyrbar tid genom att lyssna igenom de flesta av hans låtar, eftersom jag faktiskt bara har hört cirka två-tre av dem. Det är inte helt min musiksmak, men jag gillade faktiskt två av låtarna. Någon av låtarna var dock hemsk, och tråkig, och de flesta av låtarna glömde jag bort hur dem gick så fort den var slut. (Jag kommer inte säga vilka låtar det var) Jag bara säger att jag numera kan säga varför jag inte gillar Bieber utan att komma med anledningen "han är känd och alla snackar om honom hela tiden". Hans youtube-videor har dubbelt så många tummen ned som tummen upp. Är det friskt med tanke på att säkert 10 000 människor gått in på alla hans videor bara för att trycka på en tummen ned?

Men NEJ(!), jag kommer inte att börja gilla Justin Bieber! Jag är fortfarande inget fan av honom och han är fortfarande en liten ballerina med pottfrilla :3 ... Och jag säger inte att jag kommer gå runt och skrika "MAN FÅR INTE SKÄMTA OM ANDRAS MUSIKSMAK" så fort någon nämner att Justin Bieber suger balle, för det får dem gärna tycka. Men jag för min del kommer tagga ned och inte tycka så mycket längre, mer än att jag inte gillar hans musik.

Tack ~

Snö!

Det snöar!
Ack, det snöar!
Frost, kyla, is, halka, vinterdäck, åka till och från Göteborg och Kalmar i snöstorm, allt kommer tillbaka!

Snö!
Det snöar!
Julen, och julgransljus, lyktor, hela huset doftar nektrarin och kanel, Marabou's Vinter-choklad, jag minns allt nu!

Snö!
Äntligen!

Det snöar!!

SING!

Sing it out,
Boy, you've got to see what tomorrow brings.
Sing it out,
Girl, you've got to be what tomorrow needs.

For every time
that they want to count you out,
and use your voice
every single time you open up your mouth

Sing it for the boys, sing it for the girls
every time that you lose it sing it for the world
Sing it from the heart
Sing it till you're nuts
Sing it out for the ones that'll hate your guts
Sing it for the deaf
Sing it for the blind
Sing about everyone that you left behind
Sing it for the world
Sing it for the world
Sing it for the world

Underbar Dröm

Jag drömde att det var sent. Drömmen utspelade sig faktiskt igår fast över klockan 00:00. Jag höll nog på att lägga mig eller något för jag gick runt i rumme, gick fram till mitt fönster och kollade ut (rullgardinen var inte nere som den brukar vara). Jag såg massa dimma, en mörk himmel, full med mörka, gråa moln. Gatlykorna lös över hela gatan och månen (som var i nedan) lös igenom dem en bit därifrån. Det regnade tunnt igenom dimman (hur nu det egentligen är möjligt) och regnet smattrade emot fönstret. Jag hade även fönstret lite öppet så jag hörde regnet tydligt emot asfalten, kände kylan utanför och de rätt starka vindarna som ven igenom luften och fick regndropparna att ofrivilligt ändra riktning. Jag log och pratade med någon (vet inte vem, kanske mig själv?) och sade, "visst ja, det är ju Oktober nu" medan klockan ändrade sig till 01:42 (jag minns just den tiden, varför vet jag inte).

Riktigt mysig <3 Precis sådant väder som jag älskar! Mitt älskade Oktober är här! Nu får jag bara hoppas att det blir en riktigt, riktigt regnig och kall sådan också <3

Jag Älskar Hösten

Din Sjuke Jävel !

Varför förstöra ett liv som fortfarande läker?
Varför öppna sår som fortfarande blöder?
Varför över huvud taget säga att du kan ta hand om min syster när du fortsätter förstöra min systers liv?

Fuck off! Dra åt helvete! Skaffa en tjej som åt minstonde inte redan gått igenom ett helvete!

Låt henne vara, snälla..?

Du älskar henne inte längre
Hon älskar dig

Snälla...

Dra åt helvete!

Allt är Peters fel...

Ja gud, Peter Rangmar, hur många tror du inte det är som älskar dig och dyrkar dig, och den humorgrupp du var med i för ett par år sedan? Hur många mår inte än idag dåligt över att du gick bort, fast att det nu är 13 år sedan? Jag blev kär i dig, på grund av dina ögon, på grund av din röst, på grund av dig... Ibland blev jag smått "äcklad" av mig själv, jag menar, jag var två år när du dog, och det går emot allt jag står för att vara kär i en man som är så mycket äldre än mig själv. Dessutom, har jag aldrig mött dig, aldrig sett dig i värkligheten. Ändå...

Det hade försvunnit, tills idag. Fan ta alla gamla videoklipp som finns kvar, och som jag inte sett ännu...

http://www.youtube.com/watch?v=oK-uctqiB-o&feature=related

Som jag komenterade på videon;
"Jag sitter seriöst och gråter, och jag vet inte varför! Det blir något "fel" i huvudet på mig då jag knarkat GAS i flera flera år, och får se detta.. Så unga, så söta, så enormt roliga och duktiga"

Ja, Skummet hade rätt då hon sa att det troligtivis är Peter som fångade det mesta av min kärlek av alla Idol-kärlekar jag har haft <3

Detta gjorde min dag flera veckor frammåt nu <3
Jävla kärlek, hehe... ~

I hold your hand through all of these years...

Your smile is so wonderful
Wonderful, beautiful
Nearly untouchable
And perhaps a little dark

You have secrets, many dark secrets
I know that
So Tell me!
I wanna know!

Please..?

...


Now I know that girl
That girl who was in my dreams

She was the most beautiful girl I've ever seen!
Her smile...
It was like yours...

... Untouchable

That girl...
(Please, say No
I really want you to say No!)

... Is that you..?

Skolavslutning

Alla minnen, alla lärare, alla elever, allt! Jag har alltid gått på Kallingeskolan! Vafan... Jag borde vara jätteglad över mina betyg och att jag ska börja på det efterlängtade gymnasiet till hösten, men allt jag tänker på är att jag värkligen lämnar Kallingeskolan... What the hell am I crying for..?

För grät gjorde jag. Alla grät! Lärare grät, elever grät. Allt var en enda stor kännsloballong som sprack mitt itu. De flesta går åt varsitt håll nu och kommer kanske aldrig att ses igen. Det är tufft, riktigt tufft. Tänk att detta är samma skola jag kollade på DoS i, lekte Katt & Mus, träffade mina vänner, har haft minst tre olika sorters klasser i och gått ut lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet på. Man kan inte bara glömma en skola där man redan tillbringat halva sitt liv på, det är omöjligt!

Ett nytt sommarlov, precis som förut
En ny avslutningsblomma, precis som förra året
Kramar från alla lärare, precis som året därinnan

Men nej, det är inte precis som förut
Detta är så mycket, mycket större...
Jag är inte längre elev på Kallingeskolan ~

~ KALLINGESKOLAN 0-9 - Oförglömligt <3 ~

Bzz bzz, jävla Bi

Jag bryr mig inte för det mesta, nej, för det mesta är jag helt lugn. Det gör inget så vi ses, då vi skrattar, då känner jag ingenting...

Ändå, tomheten, saknaden, att du inte försår det jag inte orkar, vill eller har modet till att berätta. Att det ska vara så svårt..?

Kärlek, den gör värkligen ont, det känner jag nu.
Att hålla kärleken hemlig då vi står så nära gör ännu mer ont än det borde.

Sedan att drömma om den...
Att känna kärlek är en sak, men att drömma något så värkligt och så underbart, och att vakna till sanningen och värkligheten... Det är som att någon drämmer ett järnrör i huvudet på en, och det gör så ont!

Nu babblar jag bara på, men det får gå för tillfället.
Just nu kan jag inte skriva allting,
jag är inte redo, och det är inte du heller.
Det vet jag...

... och Ändå...

<3 ~

Skoltrötthet

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~




Det känns som om man inte riktigt bryr sig längre.
Om skolan menar jag,
I nio år har man gått på grundskolan, och i nio år har man byggt upp ett sådant sug efter frihet att man tillslut inte längre bryr sig, man blir deppig.
"Skoltrötthet" kallas det nog.
I alla fall har jag det nu

Man orkar inte bry sig om läxorna, fast man borde. Det är bara få veckor kvar, och om man bygger upp betygen på de få veckorna så har man det gjort sedan, man slipper skiten, tjohej! Sommaren kommer och allt är lugnt, äntligen frihet!
Men det är just den där puschen, att orka jobba de sista veckorna utan att suckande lägga ifrån sig böckerna och bara skita i allt, det där lilla steget är så svår!

Visst, om man redan har någolunda bra betyg redan (som en själv) så kanske inte man behöver lägga ned alla krafter på läxorna (*rys*), och man behöver inte få VG+ på varje prov. Men det är ju det man vill! Man vill visa alla att "jag klarar det!". Att kunna säga till folk på avslutningen att "titta, jag fick bättre betyg än dig" fast man vet att man inte borde.

Att jobba så att man gråter av trötthet,
eller att skita i allt så att man mår dåligt av det.
Skillnaden är hårfin, och jag vet inte längre vad jag föredrar.
Jag tror faktiskt att ingen vet längre,
eller att någon riktigt bryr sig
Trots allt,
om fyra veckor slutar man nionde klass.

... Yippie.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

December med Sol och fågelsång, please

Mobilen är på laddning inför imorgon. Jag chattar och flummar med Skum via MSN, jag har sovit hela dagen men är ändå inte utvilad (vart förkyld i fyra dagar nu), jag vill värkligen rita något men kommer inte på vad och samtidigt har jag ett sug efter jul och december som inte går att förklara!

Det är så med mig. Då solen kommer, fåglarna sjunger och träden börjar blomma blir alla lyckliga och glada över att sommaren är här! Men inte jag. Nej jag, jag stänger in mig på rummet, tänder ljus och lyssnar på julsånger, för jag vill ha jul...!

Jag vill rita ett poträtt av någon tjej ifrån http://silentladies.com/ , men med Marias Vaggsång i öronen är det inte så lätt. Och efter att ha sett igenom två av mina favorit-julkalendrar är det ännu svårare att tänka på annat.

Så nu måste jag rita något juligt; ljus och glitter, röd färg och tomtar, Lucia med skägg, vad som hälst! Jag har försökt flera gånger nu med olika saker, men då jag värkligen försöker kommer jag till slut på att det inte alls är det jag värkligen vill rita, så jag suddar ut och försöker igen...

Dessutom måste jag plugga eftersom jag har omprov för tredje gången imorgon (jag suger på geografi), och DESSUTOM borde jag inte sitta vid datorn eftersom jag är förkyld, och DESSUTOM är klockan redan halv tio och jag borde sova!

Let's face it...

... Jag vill ha jullov <3

Underbart Värklig Dröm

Idag drömde jag om något av det mest vackraste jag har sett! Hon satt i ett träd, och småretades med mig. Jag såg henne inte, fast att det var rätt ljust. Istället knuffade jag mig själv/en gunga/något i den stilen emot trädet, tills vissa grenar föll ned (det såg faktiskt ut som halva trädet gick sönder) och där föll hon med. Hon kollade med mig med en lurig blick och snett leende. Hon hade sagt att ”bara nior från Kallingeskolan kan franska” när jag hade pratat franska för mig själv framför Sandra (Sagas lillasyster) och någon som kanske var hennes lillasyster (vad vet jag?) och nu när hon föll sa hon åter ”det är bara nior som kan franska så bra”. Hon hade Kallinge-dialekt. Hon kastade något på mig, och jag skrattade och sa sluta. Det kändes som vi hade känt varandra jättelänge, men ändå hade jag aldrig sett henne innan. Kanske det var sådan bra personkemi? Hon fortsatte kasta (jag tror det var pennstumpar eller suddbitar/suddgummin) och jag gick närmare henne. Jag såg att hon hade en penna i handen, och jag försökte nå dem medan hon höll undan handen. ”Jag vill bara se på den” sa jag och lyckades ta den, men hon försökte inte ta den tillbaka. Längst ut på pennan var den guldig/silvrig och där stod det M. ”Jaha, en M” sa jag och kastade den tillbaka till henne, men den flög förbi henne på hennes vänstra sida. Hon försökte nog resa sig upp då. Där tog drömmen slut, men fortfarande tänker jag på henne, och jag minns nog också exakt hur hon såg ut i ansiktet;

Hennes hår var avklippt vid käkarna ungefär, och ganska tunt. Håret var chokladbrunt och såg ganska nytvättat och rakt ut, och ramade in hennes ansikte perfekt. Hon var ganska mörkhyad, men inte svart, mera solbränd, ungefär som Paulina efter semestern. Hennes ögon var ganska mörka, men jag såg ingen ögonfärg. På något vis hade jag också en känsla av att hon var yngre än mig, men isåfall bara något år. Hon hade nog fräknar också, inte många med några stycken. Hon var ganska rund i ansiktet, men smal, väldigt smal. Hon hade T-shirt, men jag vet inte vilken färg och inte heller vilka byxor/skor hon hade. Det var så nära att jag höll på att säga ”du var ju söt” i drömmen, och jag hade nog gjort det om det inte vore för att jag faktiskt tyckte att hon var otroligt söt.

Nu var ju detta bara en dröm, men det är andra drömmen jag har haft som indikerar en person jag känner tillhör mitt liv, fast som jag aldrig träffat i värkliga livet. Den andra var för något år sedan nu, fast där var det en vithårig liten kille på cirka ett halvår som jag kände väldigt nära relation till, ungefär som en bror. Jag tror absolut att dessa drömmer betyder någonting, men fram tills jag vet VAD de betyder kan jag inget annat göra än vänta och försöka drömma om drömmen.

2o1o's Första Sämsta Dag Någonsin

Då sitter man här igen, med näsan framför datorskärmen och med ryggen sådär skumt böjd igen. Min rygg är skumt böjd, jag tror det beror på att jag alltid suttit hukande. Jag rätar på den när jag tänker på det, men oftast glider den tillbaka i samma position igen. Dumma rygg, kan den inte tänka själv? Jag kommer bli en sådan gammal kärring med kutrygg och 30 katter som jag inte kan ta hand om när jag blir gammal... Usch nej föresten! *rätar på ryggen*

På tal om Skum, så skulle jag vart med henne idag (Lördag alltså, har suttit uppe för länge igen så klockan är söndag). Det blev inte så. Vaknade på morgonen, och hade faktiskt inte så stora förhoppningar på det heller. Jag hade inte hört av henne dagen innan, så då brukar det bli en dag utan att höra av något, sedan förklarar hon sig och det blir glömt, det vet jag. Ändå blir jag lika sårad varje gång, fast att jag vet att jag inte borde bli det. Fan ta mig, att jag aldrig lär mig! Det betyder otur att hon och jag ska vara, varje gång händer det något, oftast att hon blir sjuk. Hon kunde fått mitt immunförsvar istället, för jag värkar aldrig bli sjuk då jag vill bli det. Jag borde inte försöka tvinga Skum att komma hit, eftersom hon tydligen har legat med kass rygg och enorm förkylning... Nu mår jag ännu sämre eftersom jag gått runt och vart sårad över något hon inte kan hjälpa, och min rygg är böjd igen också. Satan!

Idag blev alltså en riktigt dyster och tråkig dag. Satt vid datorn med min hukande rygg tills det blev middag. Då åt jag, såklart. Sedan blev det TV-spel, dricka monster energy (anledningen till att jag är uppe till söndag morgon) och bli utskälld via Fanficton.com för något jag inte såg så allvarligt på (och som faktiskt inte alls var allvarligt... Jeez). Spelat lite Spyro (Skums spel faktiskt, hehe, ironi är kul...) och vart trött. Borde nog gå och lägga mig, men då är det Söndag och bara en dag kvar till skolan. Det är ju söndag nu i alla fall, fan va smart jag är... *rätar på ryggen*

Imorgon, eller senare idag, blir det till att sova till klockan 13.30 i ren utmattning och sedan in på datorn, sitta till klockan 23.30 och sova till en skoldag. Fan vilket aktivt liv jag har!

Godnatt Världen, låt inte sänglopporna bitas!

Tjoh!

Detta kommer vara en "skriva av mig"-blogg, där jag skriver ned saker som berör mig för tillfället (tillfället kan alltså vara allt mellan månader till några minuter) och vad jag tycker och tänker om dem.

Min andra blogg ("riktiga" bloggen) går under länken http://emmalars.blogspot.com/ :3