Alla minnen, alla lärare, alla elever, allt! Jag har alltid gått på Kallingeskolan! Vafan... Jag borde vara jätteglad över mina betyg och att jag ska börja på det efterlängtade gymnasiet till hösten, men allt jag tänker på är att jag värkligen lämnar Kallingeskolan... What the hell am I crying for..?
För grät gjorde jag. Alla grät! Lärare grät, elever grät. Allt var en enda stor kännsloballong som sprack mitt itu. De flesta går åt varsitt håll nu och kommer kanske aldrig att ses igen. Det är tufft, riktigt tufft. Tänk att detta är samma skola jag kollade på DoS i, lekte Katt & Mus, träffade mina vänner, har haft minst tre olika sorters klasser i och gått ut lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet på. Man kan inte bara glömma en skola där man redan tillbringat halva sitt liv på, det är omöjligt!
Ett nytt sommarlov, precis som förut
En ny avslutningsblomma, precis som förra året
Kramar från alla lärare, precis som året därinnan
Men nej, det är inte precis som förut
Detta är så mycket, mycket större...
Jag är inte längre elev på Kallingeskolan ~
~ KALLINGESKOLAN 0-9 - Oförglömligt <3 ~
