Bzz bzz, jävla Bi

Jag bryr mig inte för det mesta, nej, för det mesta är jag helt lugn. Det gör inget så vi ses, då vi skrattar, då känner jag ingenting...

Ändå, tomheten, saknaden, att du inte försår det jag inte orkar, vill eller har modet till att berätta. Att det ska vara så svårt..?

Kärlek, den gör värkligen ont, det känner jag nu.
Att hålla kärleken hemlig då vi står så nära gör ännu mer ont än det borde.

Sedan att drömma om den...
Att känna kärlek är en sak, men att drömma något så värkligt och så underbart, och att vakna till sanningen och värkligheten... Det är som att någon drämmer ett järnrör i huvudet på en, och det gör så ont!

Nu babblar jag bara på, men det får gå för tillfället.
Just nu kan jag inte skriva allting,
jag är inte redo, och det är inte du heller.
Det vet jag...

... och Ändå...

<3 ~