Thank god for the dark music ~

Sitter nu och lyssna på mitt älskade My Chemical Romance <3 Sockret börjar gå ur kroppen så nu sitter jag och skakar av överbliven energi. Är deppig, vill ta egobilder med en kamera som ännu inte är köpt. Vill ha jul, vill ha sommar, vill ha tillbaka sommaren 2010 <'3 ... Vill ha kärlek, vill ha mer pengar, vill ha jullov för alltid <3

Well after all the blood that you still owe. Another dollar's just another blow ~

Rummet är en enda röra igen, men för en gångs skull orkar jag inte plocka upp det. Har äntligen fått vanan att städa rummet varje dag så att det inte är belamrat som fan i slutet av veckan, men just nu har jag inte orken.

You'll never make me leave
I wear this on my sleeve
Give me a reason to believe ~

Jag vill ha tillbaka alla gamla vänner... Allt känns plötsligt så splittrat. _____ verkar ju totalt förändrad och _____ har jag inte pratat med på över ett halvår. Saknar alla, såsom det var... _____ och jag är ju iförsig närmare än någonsin, och _____ och jag tappar aldrig kontakten. Massa nya kompisar från skolan också, men det är de gamla jag deppar över.

If there's a place that I could be
Then I'd be another memory
Can I be the only hope for you?
Because you're the only hope for me ~

Jag vet inte. Känns alltid bra att deppa lite när man inte gjort det på länge (för det är längesedan nu). Problemet är att jag inte vet vad jag deppar över. Jag vill inte växa upp, det är nog det... Samma sak jag fick deppångest över för förra månaden, satt i min säng och lyssnade på Lilla Melodifestivalen 2003. Minnen <3 Hade jag haft ork skulle jag nog sett DoS och återupplevt lite nostalgi just nu, men det känns precis lika skönt med MCR dunkande i öronen <3

And if we can't find where we belong
We'll have to make it on our own
Face all the pain and take it on
Because the only hope for me is you alone

Börjar äntligen kunna tänka på Sessan och Leia utan att känna en tung sten i hjärtat. Känns skönt, men jag har fortfarande en bit kvar. Tacka Häxan som vart den mysiga päls som jag har kunnat luta mig emot <3 och såklart Baby och Tingeling. Nya husdjur ersätter inte gamla, men de hjälper en duktigt vidare.

Fucking Spotifyreklam-helvete som förstör ...

Nu vill jag egentligen bara sova, men ändå inte... Hade det vart sommar nu hade jag nog ringt någon med moppe och bett denne köra ut mig någonstans och ta kort, om jag hade haft en kamera. Fast, den personen hade nog inte svarat i mobilen klockan 03:00 på kvällen (klockan är prick 03:00 nu). Då hade jag nog gått en runda, och fått pappa att tro att jag sover. Fast Baby skulle reagerat då jag öppnat dörren. Fönstret? .. Nej, alldeles för komplicerat och det skulle låtit skitmycket det också. Hm, måste komma på en flyktplan till sommaren, för jag kommer behöva sådana här småpromenader. Just nu är jag för trött och det är över en meter snö ute, annars skulle jag nog försökt ta mig ut.

A ghost of you is all that I have left
It's all that I have left of you to hold
I wake in the night to find there's no one there but me
And nothing left of what we were at all ~

Nej, nu ska jag nog lägga mig snart. Väntar någon kvart till, se ifall Skum kommer till liv och ifall jag slutar skaka av energi snart. Kanske ska spela lite WoW? Nej, jag orkar inte.



Gee is my dark angel ~ <3


Natt, och tack för att ni läste (om ni inte läste; piss off) ~


(Texterna är från;
My Chemical Romance - I Don't Love You
My Chemical Romance - Thank You For The Venom
My Chemical Romance - The Only Hope For Me Is You
My Chemical Romance - The Ghost Of You)

VELKOMMEN HJEM - Svenskauppgift

VELKOMMEN HJEM

En skugga uppenbarade sig mitt på vägen. Det såg nästan ut som en stor fågelskrämma som stod och sakta tog sig fram i vinden. Men nej, det var det inte. Det var en äldre man. En rätt sliten stackare, som såg ut att vara helt fel klädd i det hemska vädret. Han stannade till och lyfte huvudet. Allt han såg var ett suddigt töcken och ett snöigt landskap så långt ögat kunde se. Mannens resa hade varit lång och hård och det kändes som han hade gått i evigheter, ty hans ben var nästan förlamade av köld och det hängde isbitar i hans gråa skägg och buskiga ögonbryn. Åkern framför honom var bara ett vitt täcke utan ände, och stormen som härjade ovanpå marken gjorde det ännu svårare att ta sig fram. Mannen fortsatte gå och gick vidare ut i snövirvlarna. Om man stod bara några meter ifrån honom kunde man knappt se honom, bara som någon mörk fläck, en grå skugga som plundrade igenom stormen vilandes på en stark vandringsstav. Han tog sig långsamt fram, men tog sig ibland tid för att då och då stanna upp och fundera, ibland bara ifall han gick åt rätt håll och ibland ifall han skulle komma hem i tid. Han hörde ett par kråkor igenom snöyret. Då visste han att han var på rätt väg. Kråkorna samlades alltid vid vägskälet, där den ena stigen vätte ut emot havet och den andra in emot byn. Den gamle mannen satte fart igen, och gick nu om möjligt ännu fortare än han tidigare gjorde. Nu var det inte långt kvar!

På den oroligt långa vägen han hade gått hade den gamle mannen hunnit prata med många människor, säga många saker och tänka många tankar. Vissa bra, vissa dåliga. Faktiskt så var de flesta av dem var dåliga. Det finns nämligen så förvånande mycket dåligt att tänka på när man vandrar, mer dåligt än gott faktiskt. Därför måste man ha en motvikt, något positivt att tänka varje gång man går och lägger sig, och något att tänka på så man blir glad när man går upp igen på morgonen. Det hade i alla fall den gamle mannens föräldrar och morföräldrar alltid sagt. Dem hade också berättat vackra historier för honom och sagt åt honom att minnas dem noga. När han än var ledsen eller behövde en sådan motvikt skulle han tänka på alla fina ord i historierna, dem där som sätter sig på hjärnan och ger kroppen ett rus av välbehag. Dem fina orden (de som den gamle mannen fortfarande kom ihåg efter alla dessa år) hade han sedan kunnat plocka ihop som en ramsa, en visa. Ja, han kunde kanske till och med kalla det en sång. En sång som påminde honom om varför han efter alla dessa år fortfarande hade styrkan att göra den långa resan hem igenom både stekande sol och iskalla stormar;

Men så må du nok takle og snuble og vakle
Og kæmpe med længsel i vind og i regn
Og når mørket vil ta deg, eie og ha deg
Kom hit ned bak åsen, du er velkommen hjem

Inte ett ord lämnade mannens läppar dock, sången var bara i tankarna. Ja, det kunde den nog inte göra i alla fall då hans läppar var lika blå som natten och såg helt igenfrusna ut. Men plötsligt flämtade han till. Ett ljus, nej nej, flera ljus! Fönster som vätte ut emot vägen där den gamle mannen stod. Det hade vart tungt, men värt det. Efter nio år, tre månader, en vecka och tre dagar var han äntligen hemma igen. Hemma till att öppna den stora trädörren och ta emot sina barn med glädjetårar i ögonen då de hoppade upp i hans famn.
Han var äntligen hemma igen!

AV EMMA LARSSON – ES10KU

Angående Justin Bieber...

Jag har precis bestämt att jag ska sluta vara en Justin Bieber-hatare. Jag menar, varför hata en person bara för att denna är känd? ... Jag tycker sådant är olidligt löjligt, men som vanligt har jag ryckts med och inte tyckt om honom mest för att 70% av alla andra jag känner gör det och dels för att jag verkligen inte gillar hans röst. Men det är väll fortfarande ingen anledning att hata honom eller hans fans?

Jag vet själv hur det är att bli otroligt ratad för en musik och en artist/band som andra inte gillar. Jag har blivit kallad emo runt 70 000 gånger för att jag lyssnar på My Chemical Romance och Evanescence, och låt mig inte ens gå in på Tokio Hotel!

Det är faktiskt en rätt rolig historia, om jag får lov att dra den; Jag hade aldrig hört Tokio Hotel förut när dem kom ut med sin Scream-skiva, och då började jag lyssna på en av deras gamla låtar (minns dock inte vilken). Jag tyckte den var bra, och lyssnade på en till, och en till. Veckan efter jag börjat digga deras musik insåg jag vilket TH-krig som ledde överallt, och då 99% av alla mina kompisar tyckte dem var askassa höll jag käften om att jag gillade dem. Någon tid när hysterin lugnat sig vågade jag erkänna det, först för mina kompisar (som tog det lugnt… De flesta i alla fall) och sedan för Internet... Jag tror aldrig jag blivit så internetmobbad förut i hela mitt liv. Varför? Jo för att jag lyssnade på Tokio Hotel.

Jag får fan FORTFARANDE klagomål på att jag lyssnar på dem, dels från folk som fortfarande anser at alla som lyssnar på TH är dumma i huvudet och dels från folk som anser att "TH är sååh ute, välj något nytt sweetheart~<3" ... *düin!?* Oo'

Vart vill jag komma med detta? Jo att så fort en artist eller ett band blir extremt populärt så finns det vanligtvis tre stora grupper av människor som tycker och tänker hur fan de vill;
Den första som dyrkar denna artist/band! Kanske är ett gammalt fan, kanske är ett nytt. kanske älskar deras låtar, eller bara artisten/bandet, eller kanske bara gillar en enstaka låt.
Vissa ligger mitt emellan, de älskar inte bandet/artisten men de kan genomleva en låt eller två, och dem beter sig inte som att alla som lyssnar på musiken bär på pesten.
Sedan finns det hatarna! Dessa HATAR bandet/artisten av hela sin själ, och det beror nästan alltid på grund av att detta band eller denna kändis blivit känd så fort och fått så många ”fjortis-fan” under så kort tid. Det är allt, och det är det jag vill komma till. Varför hata en känd person för att denna är känd?

Nu går vi helt tillbaka till Bieber;
Han blev känd över en natt (... typ) för en jävligt irriterande låt, nästa vecka var det enda jag hörde, "JUSTIN ÄGER!" eller "JUSTIN SUGER!". Då alla mina kompisar var på den hatiska sidan kom jag också dit, utan att egentligen tycka eller tänka någonting. Sedan hörde jag faktiskt en låt med grabben... Jag gillade den inte, men den var inte så jävla dålig som jag hade trott. Jag kunde gott genomleva den utan att få spasmer som jag får av Miley Cyrus nya musik t.ex., men det är en annan historia.

Och ja visst, grabben låter som en jävla tjej och när han kommer i målbrottet kommer han inte sjunga något på ett par år och då kommer alla förutom hans närmsta fans att glömma bort honom. Hans låtar är väldigt enformiga och handlar om, tja... Tjejer, kyssar och... Puberteten? Jag vettefan… Han sjunger väldigt repeatat, men det betyder inte att det är dåligt (tänk på Lady Gaga t.ex.), en låt som repeterar mycket och har ett fast beat fastnar faktiskt lättare på hjärnan vilket gör att man gillar den bättre än vad den annars skulle gjort.

( Vet ni vad jag nyss gjorde? Jag gjorde ett argument till varför jag inte gillar Bieber! Tjoho, 20 vuxenpoäng till mig! )

Jag tog mig tid att sitta ned nu och spilla dyrbar tid genom att lyssna igenom de flesta av hans låtar, eftersom jag faktiskt bara har hört cirka två-tre av dem. Det är inte helt min musiksmak, men jag gillade faktiskt två av låtarna. Någon av låtarna var dock hemsk, och tråkig, och de flesta av låtarna glömde jag bort hur dem gick så fort den var slut. (Jag kommer inte säga vilka låtar det var) Jag bara säger att jag numera kan säga varför jag inte gillar Bieber utan att komma med anledningen "han är känd och alla snackar om honom hela tiden". Hans youtube-videor har dubbelt så många tummen ned som tummen upp. Är det friskt med tanke på att säkert 10 000 människor gått in på alla hans videor bara för att trycka på en tummen ned?

Men NEJ(!), jag kommer inte att börja gilla Justin Bieber! Jag är fortfarande inget fan av honom och han är fortfarande en liten ballerina med pottfrilla :3 ... Och jag säger inte att jag kommer gå runt och skrika "MAN FÅR INTE SKÄMTA OM ANDRAS MUSIKSMAK" så fort någon nämner att Justin Bieber suger balle, för det får dem gärna tycka. Men jag för min del kommer tagga ned och inte tycka så mycket längre, mer än att jag inte gillar hans musik.

Tack ~